Synthesizers - allt-i-allo i studion

De har definerat ljudet av 80-talet, 90-talet och är nästan omöjliga att komma ifrån idag - synthesizers. Oavsett om det är storslagna ackord i 80-talets pop, böljande wobble-bas i dubstep eller tunga 808:or i hiphop, kan allt göras med rätt synt. Just därför ska vi idag titta lite närmare på vad en synt är!

Syntens historia

I mitten av 1900-talet började det dyka upp syntliknande instrument - dock i mycket primitiva former. De allra första var bland annat konstruerade av dammsugarslangar och använde hålkort som data för vad som skulle spelas upp.

Under 60- och 70-talet började olika synttillverkare förbättra tekniken i synthesizers. Särskilt märken som Moog och Buchla stod för utvecklingen av några av de tekniker och komponenter som fortfarande används idag!

Under 1980-talet tog syntarna sedan ett enormt språng! MIDI-standarden introducerades, och Yamaha lanserade sin DX7, som idag anses vara den första kommersiellt framgångsrika digitala synthesizern. Samtidigt som MIDI och digitala syntar blev allt mer populära började formen och funktionerna att likna det vi känner igen idag. Möjligheterna att skapa egna presets och polyfoni blev standard, samtidigt som storleken på en synt hade minskats avsevärt, så att de nu var lätta att flytta runt eller ta med sig på scenen.

I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet började mjukvaruföretag utveckla de första mjukvarusyntarna. Dessa virtuella instrument gjorde det möjligt även för personer som inte arbetade i stora ljudstudior att ha massor av olika syntar och trummaskiner tillgängliga med bara ett musklick.

Steinberg introducerade 1999 VST (Virtual Studio Technology)-systemet, som gjorde det möjligt att använda en mjukvarusynt som plug-in direkt i sin DAW. Det är fortfarande VST-systemet som används i majoriteten av DAWs idag för att köra mjukvaruinstrument.

I dag finns syntar i alla storlekar, former och med olika användningsområden. De finns i varje studio, antingen fysiskt eller som mjukvarufunktion, och det utvecklas nya uppdateringar och modeller snabbare än någonsin!

Analoga synthesizers

Analog synthesizers är extremt komplicerade instrument med många komponenter som påverkar varandra för att få önskat ljud.

Helt grundläggande kan man säga att när man trycker på en tangent eller skickar in en MIDI-signal i synthesizern, skapar den en elektrisk signal med en specifik frekvens. Denna frekvens mäts i Hertz (Hz), vilket är känt från ljudfrekvenser.

I en analog synthesizer går denna frekvens genom olika moduler som påverkar den elektriska signalen, som till sist kommer ut ur synthesizerns utgång som en ljudfil som kan läsas av din DAW, varpå du kan bearbeta ljudet ytterligare.

De analoga synthesizerna är fortfarande ett mycket populärt val idag. De kännetecknas av sin naturliga, varma ljudkaraktär och är ofta ljudet man associerar med sina favoritsynthpopband från 80- och 90-talet. Men på grund av deras komplexa uppbyggnad och många komponenter är de också dyra. Faktum är att analoga synthar ofta behåller sina priser även efter många år, och vissa samlare betraktar dem till och med som samlarobjekt.

Modulära syntar

Vissa syntar kommer som en "allt-i-ett"-lösning, medan andra kan du bygga och modifiera som du vill. I en så kallad modulär synthesizer köper du enskilda moduler, eller byggklossar om man så vill, till synthesizern och ansluter dem med kablar från en modul till en annan. På det här sättet kan du helt styra i vilken ordning signalen ska passera genom de olika komponenterna, och du har därför full kontroll över ditt eget ljud.

Digitala syntar

Medan de analoga syntarna använder det elektriska signal för att skapa ljudet, fungerar de digitala syntarna lite annorlunda. De digitala syntarna använder inte filter och elektriska komponenter för att påverka ljudet. Istället beräknas ljudet av datorchip, så när du trycker på en tangent är det alltså inte en elektrisk signal som bearbetas. Istället är det en beräkning och emulering av hur ett analogt system skulle bearbeta ljudet när du lägger till olika effekter.

De digitala syntarna ger möjlighet att skapa ljud och andra effekter som egentligen inte skulle vara möjliga på ett analogt system, men det kommer med ett "pris". Precis som med allt annat som är skapat av en dator är det mycket precist och har inte samma "värme" och naturlighet som man hittar hos de analoga syntarna. Dock finns det idag digitala syntar som är otroligt nära att kunna skapa "analog" ljud. Dessutom är det möjligt att skapa en digital synt betydligt billigare än analoga syntar, vilket gör dem till ett populärt val för många!

Virtuella synthesizers

Vi skriver år 2022 i kalendern, och allting finns numera som mjukvara. Det gäller även synthesizers. Faktum är att de kanske är den mest populära versionen av synthesizers som finns idag. Som tidigare nämnt gjorde Steinberg det möjligt genom deras VST-system att använda virtuella instrument och effekter som plug-ins direkt i sin DAW. Det innebär alltså att istället för att ha 30 olika synthar stående hemma kan man nu ha dem som mjukvara på sin dator.

Måden en virtuell synthesizer fungerar på liknar mycket den digitala synthen. Ljudet skapas virtuellt och beräknas via datorn. De virtuella synthesizerna har samma fördelar med att inte vara begränsade av elektroniska komponenter, och idag kan en synth vara tillräcklig för att skapa alla ljud man behöver. Men precis som med digitala synthesizers saknar de lite av värmen och naturligheten från de analoga syntharna, även om det har skett stora framsteg på detta område de senaste åren.

Där de virtuella syntharna har sin stora fördel är att allt är möjligt i mjukvara. Man kan enkelt ladda ner nya ljud, uppdatera sina instrument och de är billiga. Eftersom mjukvaruinstrument av uppenbara skäl inte har kostnaderna för hårdvarudelarna i en synth, kan de ofta säljas till relativt låga priser. Även de mest populära virtuella synthesizerna som reFX Nexus eller Native Instruments Massive kan förvärvas för cirka 2 000 kr. Till jämförelse kostar en digital synth lätt 2-3 gånger så mycket!

Tangenter eller inte - gör det en skillnad?

När du sitter och tittar på synthesizers har du kanske märkt att de inte alla föds med tangenter. Det är lite olika hur de olika tillverkarna hanterar detta. Djupt sett är tangenter inte en del av synthesizern. Själva ljudbehandlingen har inget att göra med tangenterna. Ofta gör tillverkarna faktiskt både en version med och en utan tangenter.

MIDI

Nu sitter du säkert och tänker: "Men hur spelar jag då på synthesizern om det inte finns några tangenter?" Svaret på detta är MIDI, MIDI-keyboards och kontroller. MIDI står för Musical Instrument Digital Interface (tack gode Gud för förkortningen) och är en standard som möjliggör digitalisering av information om anslag på ett tangentbord. MIDI-filer innehåller information om ton, anslag, sustain, pitch, panorering och mycket mer.

MIDI gör det alltså möjligt att spela på en synthesizer eller trummaskin utan att den har tangenter själv. En MIDI-spår kan nästan liknas vid pappersrullen som sitter i ett gammalt piano från westernfilmer, som spelar av sig själv. När din DAW avläser att det finns en MIDI-note spelar den den motsvarande tonen.

Olika typer av tangenter

Om man vill ha en synthesizer med tangenter finns det lyckligtvis massor av sådana också. Du bör dock vara medveten om att precis som med ett vanligt keyboard eller digitalt piano kommer tangenterna i många olika utföranden.

En synthesizer är inte i grunden tänkt som ett instrument att spela på. Alltså förstått på det sättet att de oftast inte är ett instrument som man vill spela på under många minuter i sträck som man skulle göra med till exempel ett piano. Därför har de oftast bara vanliga otyngda tangenter. Dessa är bra för att slå an en ackord eller spela en melodi, men om du letar efter en riktig piano-/keyboardkänsla får du det först i de riktigt dyra modellerna. På vissa modeller har tangenterna till och med bytts ut helt mot svarta och vita knappar som ska ersätta de vanliga tangenterna.

Vad de olika sakerna betyder

När man för första gången kastar ett öga på en synthesizer kan det hela kännas ganska överväldigande. Det finns en massa knappar, reglage, rattar och annat som alla heter olika saker. Men frukta icke, nedan har jag gjort en liten samling av ord och begrepp åt dig!

Oscillator: Sinus, Triangel, Sav, Fyrkant

Något av det första du kommer att stöta på när du designar en ljud på din synthesizer är begreppet "Oscillator". Oscillatorn styr hur din synth genererar ljud. De former du oftast kommer att stöta på är Sav, Fyrkant, Sinus och Triangel. Varje form har sin egen karaktäristiska ljud, eftersom de genererar ljudet på olika sätt.

Nedan hittar du en lista med några av de mest använda filtren och enveloperna:

Attack: Attack är en term som beskriver tiden det tar från när tangenten slås an till att ljudet når sin fulla styrka.
Decay: Decay beskriver tiden det tar från det att tonen når sin högsta nivå till att nå sitt sustain-nivå.
Sustain: Sustain är den nivå eller styrka som tonen kommer att hålla om du håller tangenten nedtryckt.
Release: Release är tiden det tar från det att du släpper tangenten tills ljudet försvinner helt.
Cutoff: Cutoff används, som namnet antyder, för att skära bort vissa frekvenser. Ofta skär cutoff i de höga frekvenserna, men vissa synthesizers har både hi-cut och low-cut.
Pitch: Pitchen bestämmer hur ljus eller mörk tonen du spelar är. Detta kan användas till exempelvis pitchbends, vilket är en populär effekt!
Noise: Noise lägger till brus i din ljud. Bruset kommer oftast att vara white noise, vilket många känner till, och aktiveras i takt med att tangenterna slås an och följer rytmen i den spelade melodin.

Jag hoppas att den här artikeln har gett dig bättre insikt i synthesizern och att det är ett mycket mångsidigt instrument. Det finns oändliga möjligheter att skapa ljud, och det blir aldrig tråkigt att experimentera med det. Oavsett om du föredrar mjukvaru- eller hårdvarusyntar, är det bara din fantasi som sätter gränserna för vad du kan uppnå!